Varför husbil?

Du som läser detta kanske undrar, varför bor en i skrivande stund 35 årig man i en husbil i Stockholm, vad är det för white trash? Vad är det för konstig människa?

För att inte gå på detaljer så ledde saker till att jag blev bostadslös i Juni månad 2017, sådant som händer som man inte kan styra över. Livet fick gå vidare på nya stigar.

Jag bodde mitt på södermalm, ett ställe jag blivit kär i, och det var med stor sorg jag flyttade ut mina saker.

Jag hade under våren pratat och tänkt mycket på en pojkdröm som bitit sig fast i mig - att skaffa husbil, att semestra i under sommaren. Men det verkade svårt att få låna en för semestern.

Men så ändrades mina omständigheter, plötsligt var jag "bostadslös" - direkt fick jag flera erbjudanden från mina älskade vänner om att få bo hos dem. Jag var så klart rörd och frestad att tacka ja, men ville liksom inte tränga mig på eller acceptera något som uppenbarligen behövde vara tillfälligt.

Jag behövde en permanent lösning.
Jag kände mig trygg i att goda vänner ställer upp, och jag visste att min nuvarande kötid i stockholm kunde hjälpa mig få en bostad, kruxet var dock att den skulle bli långt ut, inte så stor som jag ville och då skulle mina surt fördärvade år vara förgäves i kön.

Då kom tanken, men tänk om jag skulle köpa en billig husbil, rusta upp den och bo i?

Frågor dök direkt upp:

  • Hur gör man på vintern?
  • Vad händer om den går sönder?
  • Vad tycker vänner, kollegor och främlingar om saken?
  • Du kan inget om husbilar, hur ska du klara det här?
  • Kommer det inte kännas jobbigt att bo som en nomad, alltid jaga någonstans att stå för natten osv?
  • Vad kostar det per månad att ha en? 
  • Vad behöver man för att bo i en husbil?
  • Kan man bo i vilken husbil som helst?
...och många fler, men jag bestämde mig för att oavsett de negativa sidorna så var detta ett äventyr jag ville prova. Jag ville se om det var som jag trodde, jag ville stå på egna ben och inte vara beroende av andra, jag ville visa att jag inte bryr mig om vad folk tycker. Jag ville. Så jag gjorde det.

En PEUGEOT ADRIATIC 610 inhandlades och min goda vän Viktor Svenberg hjälpte mig förbereda den för körning, biltema som har allt fick jag inhandlade nya batterier och saker man behöver ha med sig på resan.

Min vän Martin Bergman tog den för jungfrufärd till Jönköping och DreamHack, vi kom fram till att den går inte så snabbt (typ 90km/h kör man i) och att den låter väldigt mycket. Men den kom fram och med nya batterierna så funkade allt som en klocka i den!

Den här bloggen kommer jag berätta om mina projekt med ord och bilder, följ gärna med på mitt äventyr, döm mig om ni vill eller glädjs åt mig eller hjälp mig, ditt val :)

2 comments:

  1. Hej Henrik!
    Hittade din blogg på husbilskompisar.se. Jag bor också permanent i husbil sedan två år, drivet av liknande skäl som dina, förlorade boendet i en separation o valde då en rejäl "down sizeing" o gjorde mig av med det mesta o köpte en husbil. Jag är sänd på att följa dig samtidigt som jag lärt mig väldigt mycket på två år o hjälper gärna till om jag kan o du vill.
    Jag finns på Insta under @tony4240. Där handlar det just nu mycket om min hundvalp som är 4 månader. Lycka till med ditt val, jag har inte ångrat mig... Hälsningar Torgny

    ReplyDelete
  2. Hej! Jag vill bo i husbil, men inte i en egen, och undrar om du vet om någon som letar husbilsroomie? :D Har spenderat tid sporadiskt i vans utomlands med folk jag träffat när jag rest fritt, men nu är jag på hemmaplan och finner det svårt att möta folk på samma sätt. Håller tummarna för att du fortfarande blir notified om kommentarer här, ser att du varit inaktiv ett tag. Tack på förhand!
    Alva

    ReplyDelete